esteriiksson

Petter – Längesen
Du va ung jag var yngre
När vi sågs första gången
Rusade förbi mig snabbt på perongen
Blev hjälplöst förälskad
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen stunden satt jag fast i ett nät
Förtrollad, bunden, tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logist eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än, inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
♥